I fjol fyllde jag 50 år och istället för att bjuda till fest så valde jag att ge mig själv en utmanande resa i present. Och nej det var ingen fysiskt utmanande resa i den bemärkelsen att jag skulle bestiga nåt berg eller utforska havets botten. Nej, ni som känner mig vet att jag föredrar att utmana mitt ego.
Jag dras till minneslunden trots att jag tänkt att köra någon helt annanstans. När jag kliver ur och passerar punkten där vi sänkte ner hans urna så är det som en slägga av insikt slår mig - hans kropp ligger därnere, bränd till aska! Hans människa finns inte mer! Han kommer aldrig att komma tillbaka!
Det första många säger efter ett enskilt samtal är att de känner sig lättade. Innan man kliver in i samtalsrummet är den livssituation man upplever näst intill övermäktig och man ser ingen väg ut. Hur i hela friden kan ett simpelt samtal förändra något?!
Sedan 2014 har jag delat mina reflektioner och betraktelser om livet, döden och allt däremellan. Här finns texter av de iakttagelser jag gjort om människans beteenden, relationer och skeenden på individuell, relationell och kollektiv nivå. Jag delar även mina tankar om hur samhället ser ut och varför. För en del är det provocerande perspektiv, för andra bekräftas de egna tankarna.
